Män - men vänta nu...
Kommentar mailat till aftonbladet av Mr.O
Stefan Holm,
Ursäkta, jag måste påpeka att du har stavat fel i rubriken. Hur kunde du missa detta? Är du praktikant eller?
/Kenny
Svar från Aftonbladet:
Hej, Kenny,
Har inte sett rubriken. Dessa sätts av redigerare, inte reportrar.
Ha en bra dag,
/S
Jobba extra som pizzaätare
Klicka här för att läsa hela reportaget från Expressen.
Kommentar mailat till expressen av Mr.A
Hej Åsa!
Det är med stor oro över mänskligheten som jag skriver till dig.
Jag läste din artikel om jobbet som pizzaätare och har ett par sanningens ord att tala om för dig.
Jag själv är uppväxt i en familj som gick i pizzans tecken, eller generationer av pizzatorskar som vi också har kallats.
Många tror att pizzan bara är en lite extra njtuning till helgen och det finns folk som klarar av att hantera detta, men det finns många där ute inklusive mig som fastnar i pizzaträsket.
Jag fick aldrig någon ärlig chans att leva som en ren människa.
Mina föräldrar klassades som första klassens missbrukare av pizza därmed blev min uppväxt en ren å skär tragedi.
Min mor kunde inte amma mig då all pizza och cola hade förstört hennes bröstvävnad.
Istället matade dem mig med kebabsås på flaska.
Jag blev även döpt i smält ost.
Mitt beroende av fett och snabbmat hade blommat ut redan innan jag hann säga mitt första ord vilket var capricciosa.
Med ett ständigt sug på riven skinka och tomatsås klarade jag mig med nöd och näppe igenom min skolgång.
Att äta skolmaten som alternativ kom inte på fråga utan i min ryggsäck hade jag alltid med mig ett storpack Billys Pan Pizza för att mätta min hunger.
Detta fick förstås konsekvenser när dessa små godingar beblandade sig med mina skolböcker.
Försök själv att läsa Anne Franks dagbok när varannan sida är täckt av ljuvligt flott.
Jag är rädd att fler personer än jag kommer att sluta i ett liv bland misär och tomma pizzakartonger, därför ber jag dig nu åsa att ta tillbaka din artikel för att stilla min oro för mina medmänniskor.
Med Vänlig Hälsning A
Ebba von Sydow i krogbråk
Klicka här för att läsa hela reportaget från aftonbladet.
Kommentar mailat till aftonbladet av Ms.M
Hej Jesper.
Jag läste din artikel om Ebba som blivit portad från ett antal Stureplanskrogar. Omedelbart fick jag en stor klump i min mage. Du förstår som en arbetslös 25 årig överviktig tjej är det inte så lätt att få vänner, ännu svårare att komma in på ställen som Sturecompagniet. Men som tur var har jag tills nu haft en lösning på detta.
Mina måndagsmornar har jag ägnat åt att gå ner på stan och köpa alla skvallertidningar jag kan hitta för att se vilka kändisar som varit på vilka krogar. Då Ebba von Sydow länge varit som en förebild för mig är det henne jag fokuserat på när jag bildat min vardag. Det är utifrån henne och hennes vänner jag beskrivit min vardag för mina vänner jag äntligen skaffat. Varje måndag eftermiddag träffas jag och mina tjejkompisar i aftonbladets chattrum för att gå igenom helgens bravader. Jag har då berättat min helg utifrån Ebbas krogbesök när jag istället legat hemma på soffan med en 300 grams chipspåse och tittat på hela första säsongen av Sopranos.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Först tänkte jag byta till Natacha Peyre och fokusera på hennes liv. Men då jag misstänker att några av mina kompisar verkligen befinner sig på Stureplan på helgerna verkar detta lite riskabelt. Tror du att du kan ringa till Vimal Kovac och försöka be om ursäkt på Ebbas vägnar eller har du något bättre förslag? Jag vill verkligen inte förlora mina enda vänner och jag kan inte säga sanningen. Snälla hjälp mig!
Med Vänliga hälsningar Ms. M
Stureplan är inte Elins melodi
Kommentar mailat till aftonbladet av Mr.O
Herr Shulman,
Jag har läst din artikel om sångerskan Elin som är tillsammans med Mr Stureplan fastän de inte har något gemensamt.
Du verkar ställa dig frågande till deras förhållande vilket jag inte förstår riktigt.
Jag träffade för ett tag sen min egna stureplanspingla när jag var på väg ner till ett LRF-Möte utanför Stockholm. Det sa klick med en gång när jag fick syn på henne i hennes glansiga klänning, blonda uppsatta hår och champagnefuktade putläppar. I början var hon ganska näsvis och arrogant mot mig men efter att ha köpt henne tre flaskor bubbel så förstod hon att jag var intresserad.
Idag är vi, som min älskade Mimmi säger, oskiljbara turturduvor. Vi har som Elin och Mr Stureplan haft våra meningsskiljaktigheter. Min Mimmi är inte alls förtjust i min grisfarm och mina odlingar men är samtidigt överlycklig att jag är framgångsrik och tjänar mycket pengar.
Våran senaste semester bar det av till St Tropez som du nämnde i artikeln. Hon var överlycklig på stranden och i alla affärerna där. Fastän jag fick lära mig att handla Dior, Chanel och Gucci så kändes inte detta som ett roligt semesteralternativ för mig. Jag trivs bäst hemma och när vi hälsar på mina föräldrar. Min mamma tycker att Mimmi är alldeles för lättklädd och "lössläppt" medans min pappa är jätteglad i henne.
Min senaste present till Mimmi var ett par silikonbröst som hon har önskat sig länge. Hon säger att hon vill vara fin för mig. Det som smärtar mig är att vi träffas alldeles för sällan. Hon är ofta upptagen med sitt jobb som festkonsult och mycket utav hennes pengar går till festerna där hon försöker ragga nya kunder. Jag har till och med köpt en BMW till henne så att hon ska kunna hälsa på oftare men tiden räcker visst inte till. Annars är vi jätteglada.
Nu kanske du Alex Shulman kan förstå att man kan vara kära i varandra fastän man inte har något gemensamt.
Med vänlig hälsning: Kenny
Svar från Aftonbladet:
Nej, jag förstår vad du menar.
Alex
"Jag kräks hela tiden"
Kommentar mailat till expressen av Mr.O
Daniel Kristoffersson,
Jag har läst din artikel om TV4-stjärnan och sportkommentatorn Suzanne Sjögren som kräks hela tiden på grund av sin "graviditet".
Min flickvän lider av samma problem fat hon inte är gravid. Jag tror hon har en fobi mot bollsporter som jag också tror att Suzanne Sjögren har drabbats av på senare tider. Kvinnor alltså......
Min flickväns personlighet förändras för ett par månader sen, ibland är hon nästan omöjlig att ha att göra med. Det är som värst när hon inte fått äta. Köper jag inte rätt godissort till henne så får jag sova på soffan. Så illa är det.
I och med allt ätande har hon ökat i vikt. Jag har försökt att få med henne till mina korpenträningar så att hon kan gå ner i vikt. Så fort hon har närmat sig fotbollsplanen efter en kvart joggande så spyr hon. När jag passar, när hon står i mål, när jag tacklar så spyr hon. Jag har även tagit med henne till bandyträningar som mitt företag generöst erbjuder. Men kvinnan kan inte hålla sig från att spy. Samma sak händer när vi har testat tennis och handboll. Dessutom så fortsätter hon att gå upp i vikt.
Snart är måttet rågat och jag börjar få nog. Bollsporter är det roligaste som finns och hon tål det inte. Innan så jag träffade min flickvän så var Suzanne Sjögren en av mina favoritpinglor, men nu när hon också har drabbats av denna allergi så vet jag inte längre vart världen är på väg. Fan ta jämlikheten. Det hade väl räckt med att kvinnfolket hade stannat hemma och kollat på superettan där det inte bollas så fort.
Katten, vilken hundmorsa
Klicka här för att läsa hela reportaget från aftonbladet.
Kommentar mailat till aftonbladet av Mr.A
Tja Magnus!
Läste din lärorika artikel om hunden som tog hand om en katt.
Jag har ett liknande fall fast det är mer ett problem.
Har sen 3 år tillbaka levt med min Schäfer Rex, världens goaste hund.
Har även på senare år funderat på att skaffa mig en hund till men Rex går inte ihop med andra hundar, har testat flera olika raser och kön men inget har funkat.
Började därför fundera på att skaffa mig en katt eller något annat sällskapsdjur, men jag får inte samspelet att funkar.
Otaliga gånger som jag har kommit hem efter jobbet så har jag hittat enbart köttslamsor av det som på morgonen var en fullvuxen katt.
Även små söta kattungar sliter han i stycken på nolltid.
Mina grannar vittnar om ett fasligt liv under dagarna i form av rejäla kattskrik å skall från hunden som sedan övergår i vad dem beskriver som ett par sista pip och sen blir allting tyst.
Efter ett 20-tal döda katter började jag testa med lite andra djur.
Men varken ekorrar, kaniner, fåglar eller minigrisar får stanna med livet i behåll.
Jag undrar nu om du fick fram några konkreta tips under din research för artikeln så fler liv inte behöver gå en ond bråd död till mötes.
Jag vill verkligen och hoppas att jag kan skaffa ett husdjur till som ska funka ihop med min älskade schäfer.
Med Vänlig Hälsning
Mr. A - En sann djurvän
Hon pratar med sin döda pudel
Klicka här för att läsa hela reportaget från expressen.
Kommentar mailat till expressen av Mr.A
Hej Maria k Broman.
Det är med gråten i halsen och tåren längs kinden som jag skriver till dig.
Jag läste din fina och hjärtevärmande artikel om Idol-Marie som sörjde sin döda hund och det rev upp många starka känslor hos mitt ömma brustna hjärta.
I mitt fall är det ingen i min närhet som har gått bort men likväl försvunnit ur mitt liv. När jag var 14 år så lämnade min flickvän, vi kan kalla henne Hulda, mig för en annan. Vi hade då varit tillsammans i 7 månader 16 dagar och 357 minuter. Jag visste redan då att detta var kvinnan i mitt liv trots min ringa ålder. Idag är jag 24 år och jag sörjer henne än.
Jag brukar låtsas att vi äter frukost ihop före jobbet, ibland välter jag hennes tallrik med fil över golvet och ropar och svär åt henne för att sedan återgå till den ömma och kärleksfulla person jag är. Varje dag har jag ett linne på mig som är hennes då jag vill ha henne tätt inpå mig, på mitt kontor har jag fyllt anslagstavlan med bilder från vår underbara tid tillsammans.
Jag hoppas så innerligt på att det ska bli vi två igen så att mitt hjärta kan hela, jag ringer, skickar sms och mailar henne varje dag, flera gånger om dagen faktiskt men oftast får jag inget svar. Detta har gjort att jag liksom Idol-Marie har kontaktat "andra sidan" för att kunna sända tankar till henne och få henne att lämna, vi kan kalla honom för Marcus, den där jävla Marcus som jag så innerligt hatar.
På nätterna tar jag på mig mitt blåställ och stryker kring hennes hus i hopp om att få se en glimt av hennes sammetslena hud eller få tag på någonting nytt till min böneplats. Efter min nattliga räd återvänder jag hem för att gå till sängs, men dagen är inte riktigt slut där. Jag har nämligen investerat i en drömsändare som jag köpte av en maya-indian på loppis, den kopplar jag till min nakna kropp och riktar sedan sändaren och sängen mot hennes lägenhet i hopp om att Hulda min Hulda ska drömma fina drömmar om mig.
Med tröstlösa hälsningar A
Nazi-fest i Vittinge
Kommentar mailat till expressen av Mr.O
Bästa Sofie Åhrman,
Jag har läst din artikel gällande Nazi-festen i Vittinge där deltagarna hade ropat ut slagordet "Sieg Heil".
Jag är väldigt bekymrad över ert antagande på Expressen och det antagandet polisen gjorde vid festen om just det här så kallade slagordet. Alla som nånsin har deltagit i en vit-makt fest vet ju att deras favorit melodi är Sing Halelujah komponerat av våran folkkära Dr. Alban. Det som händer när dessa trevliga gossar och flickor ska stämma upp i kör är att de blir väldigt uppspelta vid refrängen och sjunger den väldigt fort. Där av missuppfattningen. De flesta är väldigt skickliga sångare som säkert hade platsat i årets upplaga av idol om de hade ställt upp.
Jag har själv besökt en del Nazi-fester för att hitta nya vänner och jag kan inget annat än att hålla med Gunnel Cederwall, 67 i din artikel. Jag citerar:
" De störde ingen, betalade hyran och skötte städningen exemplariskt" Plockade till exempel undan porslinet så att det inte skulle skadas."
Men sen att de har jagat mig när de har fått i sig ett par öl har inte gjort mig något ont. Jag tycker om jage-leken. Som en fattig invandrare var detta bland de enda lekarna jag hade råd med i min uppväxt. Jag tror inte de vill mig illa, bara kramas som bara snälla och trevliga pojkar/flickor vill göra när de får tag i en.
Du kanske höjer på ögonbrynen när jag som invandrare säger att jag besöker de här festerna. Jag har inte så många vänner och där jag bor är de här trevliga pojkarna/flickorna överrepresenterade. Dessutom är jag en väldigt duktig brottare, vilket jag har bevisat när jage-leken har nåt sin ände.
Jag tycker att ni är skyldiga till en rättelse och en ursäkt till födelsedagsfestarna i Vittinge. Den stora massan kan ju få fel uppfattning då ni är en av Sveriges största Nyhetsportal. Jag tycker att ni ska ställa artikeln till rätta så fort som möjligt.
Mvh: O
Svar från Expressen:
Bästa O,
http://scoop.webblogg.se/
;-)
Mvh Sofie Åhrman
Sveriges viktigaste enligt Pc för alla
(Länktipset från Pc för alla)
Vi här på Scoop.webblogg.se Mr.A och Mr.O tackar för uppmärksammheten och önskar pc för allah som vi kallar er en god fortsättning.
"Jag betalar för mig själv"
Klicka här för att läsa hela reportaget från expressen.
Kommentar mailat till expressen av Mr.A
Hej Anna!
Läste din blixtrande artikel om att livet inte alltid är en lek för fotbollsfruar.
Ett mycket intressant reportage som fick mig att tänka lite.
Jag reflekterade över detta och kan bara hålla med plus att jag skulle vilja se ett reportage om hur det är att vara fotbollsspelare och ha en så kallad fotbollsfru.
Jag kan bara tala av egna erfarenheter att det inte heller är någon dans på rosor.
Som aktiv fotbollsspelare har jag det mycket svårt att få vardagen att gå ihop både tidsmässigt och ekonomiskt då min flickvän har tagit det här med fotbollsfru på lite för stort allvar.
Jag var skeptiskt i början till att inleda ett förhållande då det är ett välkänt fakta att kvinnor kostar.
Före vi ens har ätit frukost så är det smink för tusentals kronor som gäller för att hon ska få sin kvinnliga fägring, detta kan jag dock gå med på då hon ser ut som ett monster när klockradion ringer och lager av kemikalier inte maskerat hennes riktiga jag.
Då kvinnor även har en sämre ämnesomsättning så förstår ju även du att macka och oboy inte duger till frukost.
Nej det ska vara frukter från länder jag inte hört talas om, ekologisk hälsofil, frappucino, ägg och sånt där stenhårt surt jävla bröd som ingen människa egentligen tycker är gott.
Självklart vill jag inte att hon ska bli fet, men bara för att hon äter är nyttigt å hälsosamt så hjälper ju inte det när hon äter för ett helt landslag.
En dag när jag var på lite sämre morgonhumör nämnde jag att sälarna i Norge är avundsjuka på allt hennes underhudsfett, detta ångrar jag än idag.
Nu går större delen av min lön till hennes oerhört dyra medlemskap på stans finaste gym med världens dyraste personliga tränare.
Nackdelen är att gymmet inte ligger på gångavstånd och jag vet inte vilken gång i räkningen som hennes Peugeot 206 cabriolet varit på lagning. Tydligen har kvinnor helt andra trafikregler.
Jag funderar nu på att lämna henne och sluta med fotbollen för att börja med fäktning istället då jag har hört att deras fruar är betydligt billigare och manligare.
MVH
Mr.A
Jobbintervju på Idol-vis
Kommentar mailat till Expressen av Mr.O
Hej Åsa!
Vad kul att du skriver om anställningsintervjun på Clarion Hotel Sigh som ska hållas på Idol-vis. Jag ska själv dit nämligen och glänsa nästa vecka. Min högsta dröm här i livet är att alltid jobba som servitör.
Sedan barnsben har jag blivit tvingad att servera mina åtta bröder alltifrån mat till sprit. Jag har alltid plockat upp efter dem när de har stökat ner, städat deras rum, tvättat deras kläder, klätt de när de inte kunnat. Jag är så glad och dedikerad till mitt städande att jag har tatuerat in Ajaxloggan på ena överarmen och stålullen Svinto på den andra. Min kärlek till städning har inga gränser.
Intervjun skall bli jättekul och jag ska ta de med storm. Mina planer är att ställa till en våt dröm av senap, lingonsylt och rödvin mitt på scenen. Sen ska jag ta fram min trollerilåda och trolla bort den vansinniga oreda jag har ställt till med tidigare. Självklart ska jag klä av mig toppless och flasha mina tatueringar samtidigt som jag berättar om min kärlek för städning för jurymedlemmarna under de två minuterna som jag noggrant har planerat.
Väljer de inte mig så ska jag enligt vanlig Idol-anda gnälla, gråta och sen skylla på min protes som jag har från högerknä och neråt som jag fick efter ha att blivit tvungen att amputera benet själv med hjälp av en hammare när jag hade fastnat i en brinnande snickarbod. Detta är inte helt sant men det behöver ju inte de veta.
Eftersom ni har publicerat denna viktiga nyheten på eran hemsida så kanske ni vill göra en uppföljning med min anställningsintervju. Jag skulle kunna ge er massa smaskiga detaljer i efterhand så att ni skulle kunna få förstahandsrättigheten.
Med vänliga hälsningar: O
Svar från Expressen:
Ha ha. Något får mig att tro att du inte är fullt allvarlig...
