Hon pratar med sin döda pudel

Klicka här för att läsa hela reportaget från expressen.

Kommentar mailat till expressen av Mr.A

Hej Maria k Broman.


Det är med gråten i halsen och tåren längs kinden som jag skriver till dig.

Jag läste din fina och hjärtevärmande artikel om Idol-Marie som sörjde sin döda hund och det rev upp många starka känslor hos mitt ömma brustna hjärta.

 

I mitt fall är det ingen i min närhet som har gått bort men likväl försvunnit ur mitt liv. När jag var 14 år så lämnade min flickvän, vi kan kalla henne Hulda, mig för en annan. Vi hade då varit tillsammans i 7 månader 16 dagar och 357 minuter. Jag visste redan då att detta var kvinnan i mitt liv trots min ringa ålder. Idag är jag 24 år och jag sörjer henne än.

 

Jag brukar låtsas att vi äter frukost ihop före jobbet, ibland välter jag hennes tallrik med fil över golvet och ropar och svär åt henne för att sedan återgå till den ömma och kärleksfulla person jag är. Varje dag har jag ett linne på mig som är hennes då jag vill ha henne tätt inpå mig, på mitt kontor har jag fyllt anslagstavlan med bilder från vår underbara tid tillsammans.


Jag hoppas så innerligt på att det ska bli vi två igen så att mitt hjärta kan hela, jag ringer, skickar sms och mailar henne varje dag, flera gånger om dagen faktiskt men oftast får jag inget svar. Detta har gjort att jag liksom Idol-Marie har kontaktat "andra sidan" för att kunna sända tankar till henne och få henne att lämna, vi kan kalla honom för Marcus, den där jävla Marcus som jag så innerligt hatar.

 

På nätterna tar jag på mig mitt blåställ och stryker kring hennes hus i hopp om att få se en glimt av hennes sammetslena hud eller få tag på någonting nytt till min böneplats. Efter min nattliga räd återvänder jag hem för att gå till sängs, men dagen är inte riktigt slut där. Jag har nämligen investerat i en drömsändare som jag köpte av en maya-indian på loppis, den kopplar jag till min nakna kropp och riktar sedan sändaren och sängen mot hennes lägenhet i hopp om att Hulda min Hulda ska drömma fina drömmar om mig.



Med tröstlösa hälsningar A


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0